Kochi, Indien 9 dec

Efter att ha spenderat dryga 2 veckor hemma Sverige efter Kapstaden så är man på rull igen. Hemmavistelsen har verkligen laddat upp mina batterier och man var faktiskt riktigt sugen på att få komma igång igen när man satt på planet ner.
För allas information har vi nu anlänt till härliga Indien! Kochi, som staden heter där vi är nu ligger nere i sydvästra Indien på udden om man vill beskriva det så.
Här är extremt varmt och luftfuktigheten är högre än vad jag någonsin varit med om tidigare. Helt otroligt. Så fort man gör några snabba rörelser utomhus så känner man verkligen hur kroppsvärmen stiger och att svettpärlorna sakta börja kännas i pannan.

Det är dock väldigt skönt att vara här ska jag säga. Folk är väldigt trevliga och maten absolut godkänd. Till och med kanske Väl godkänd nu när jag tänker efter. För er som inte vet så har jag lite trassel att äta nötter och skaldjur då jag är allergisk och har fasat lite äver att komma till asien där de steker, kryddar och nästan kokar visa maträtter i något som inkluderar en allergisk reaktion för min del. Detta har dock gått långt över förväntan om hur bra jag trodde och det finns alltid något gott som även jag kan mätta mig med. Kyckling har redan blivit en vana och det är inget jag klagar på.

Jag kastades direkt in i jobbet nu i söndags och då var det bara att köra. Jonas, min käre teamleaderkollega, har dragit ett tungt ensamt lass på jobbet den extraveckan jag var hemma i Sverige så han behövde lite avlastning.

Har redan hunnit med att guida en samling amiraler och div andra högt rankade herrar inom marinen. Trevligt.

Resan till Indien gick smärtfritt men med en hel del väntan.

Anlände Kochi, på söndagskvällen efter att ha spenderat 9 timmar på New Dehli´s flygplats, som inte rekommenderas som mellanladningsplats om man ska vänta över 5 timmar. (Som ni kanske kan se...)

Dessförinnan flög jag från Helsingfors. Den flighten tog ca 6,5 timmar vilket var helt överkommligt. Efter en total restid på ca 22 timmar var man ganske mör när man tillslut träffade kollegorna här nere en snabbis för att senare bara störta i säng.

Har inte så mycket roliga privata äventyr att berätta om än då det har blivit 12 timmars jobbdagar sen jag landade men det kommer hoppas jag. Har en halvdag ledigt imorgon så då får det bli en utflykt av något slag.

Det jag dock kan berätta är att det bor väääldigt många indier i Indien. Helt sjukt många för att vara ärlig. Dryga miljarden. Den provinsen vi befinner oss i nu, Kerala provinsen, där bor det 31 miljoner människor. Då bör det även nämnas att Kerala är lika till storlek som Småland...
På bilderna så kan ni själva se hur ofantligt många männiksor det finns här. Saken är att de flesta ha ringet att göra så när ett sådant här stort event kommer på besök och dessutom är gratis så ska verkligen ALLA komma och titta. Volvo ocean race är det största internationella eventet någonsin här i Indien.

Här ovan råkade en av man som kör vip-gäster på särskillda specialuppdrag, öppna huven på sin XC90 som stod parkerad och på ca 2 sek så var det 20 man som ville fram och inspektera. XC90:n är bakom folkmassan.

Vi har dagligen kö in till vår paveljong. Detta foto tog jag idag som är en tisdag. Tänk er då hur det ser ut på en helgdag...

Så ser den ut även denna gång, vår kära paveljong. Lite folk.

Kön som går in i paveljongen går även hela vägen runt inomhus. Man kan likna det vid ett mänskligt lämmeltåg. Detta är helt nödvändigt för att förhindra det kaos som skulle uppstå om man släpper 500 indier lösa i en byggnad på 25 x 25 meter.

Vakterna är medvetna om att folkmassan kan vara farlig om man inte har den under kontroll. Man ser inte så bra men vakten på bilden har en träkäpp hängandes på sin vänstra axel som vapen att fösa folk dit han vill. Som tur är har de inte behövs användas än vad jag vet men tror inte de är fega att ge ett rapp eller två om det kommer läge.

Jag har träffat männsikor som rest flera 100 mil för att bara få köa i 30 min, tåga igenom vår paveljong i 3,5 min för att sedan lämna oss med ett stoort leende på läpparna och ca 50 halvtaskiga bilder på sin mobilkamera. Det är nämligen så det funkar. Vi måste ordna så alla går som i ett lämmeltåg genom utställningen som ni såg, utan att stanna. Detta för att det alla ska få chans att se och att det inte blir totalt kaos! (Vilket det har blivit några gånger).

Helt otroligt land detta ska jag tala om. Hoppas jag kommer kunna förmedla en bra bild till er genom bilder och text under de sista dagarna här. Om man säger såhär, Indien är VÄLDIGT annorlunda mot vad vi är vana vid!

Jag har sagt det flera gånger innan jag vet, men jag ska försöka uppdatera bloggen varje dag nu för er vetskap.

På återhörande. Nedan följer några blandade bilder som är från de senaste dagarna.

Taxi är inte alltid lätt att få tag på. Då får det bli det lokala och väldigt billiga färdmedlet, "Tuc tuc", eller Ricksha som indierna också kallar det. En trehjulig moped-cykel som rymmer 5 pers. Lite läskigt när en lastbil blåser förbi i 70 och man känner värmen från den på benet. Inga säkerhetsavstånd direkt.

Tuc tuc:en på bilden innan tog oss till en väldigt bra utomhus fest där det spelades grym musik och det dansades på bra. Mitt under kvällen kommer en tankbil inkörandes över dansgolvet utan att någon ens reagerar. En stund senare kommer den tillbaka med då liknande uppmärksamhet. Festen bara fortsätter. Haha, helrätt!

Tänk, det KAN regna i Indien också! Öste ner i 10 min sen tog det slut. Marken hann inte ens bli blöt då det var minst 30 grader varmt.