Boston, 17 Maj

Boston, Boston, Boston. Har varit i staden sedan 23 april och trivs som fisken i vattnet.
Om ni undrar vad min bloggfrånvaro beror på kan jag direkt säga att det inte är pga någon svininfluensa eller att jag blivit bestulen på min dator. Nej det har bara fallit mellan stolarna som man säger.

Boston som stad är helt klart på min top 3 lista över städer i USA. Visst, The Strip i Las Vegas, Hollywood Boulevard i Los Angeles och Times Square i New York som exempel, är svårslaget men det är något speciellt med Boston. En atmosfär som definitivt är storstad men också en rejäl dos, ifrån min synvinkel, av en unik personlighet.

När man strosar runt i staden så invagas jag i en, möjligen naiv, trygghet som om att inget farligt skulle kunna hända här. Det har nog framförallt med två saker att göra.

1. Nyss kommit från Rio de Janeiro. Där kunde man inte bära klocka på armen utan att vara rädd att bli kidnappad i tron att man var vit och därmed rik.
2. Vi har haft turen att vistas i ”bra” områden och därmed inte fått se baksidan av denna pittoreskt trevliga storstad.

Vad har jag hunnit med här i Boston såhär långt kan man fråga sig? Först och främst så har det blivit mycket jobb då vi har haft långa öppettider och viktiga besök av viktiga personer. Då jag har haft mina lediga dagar har det blivit en del strosande på shoppinggator och en hel del sporttittande. För det är något som jag absolut kommer ha som minne av Boston. Vart man än går så förföljs man av sport. Det är tv-skärmar överallt som visar basket, hockey och baseball i stort sett varje dag. Nu råkar det ju vara så att Boston har ett lag i samtliga sporter i de slutspel som nu råder. Jag har haft turen att kunna gå på både en Boston Bruins match (Hockey) och en Red Sox match (Baseball). Båda matcherna var väldigt roande men på olika sätt. NHL Hockey är alltis något speciellt och att se Bruins live i Stanley cup slutspelet kommer absolut vara ett minne. Baseball matchen var lite annorlunda. För det första för jag inte hade en aning hur det fungerade och hur reglerna löd. Det lärde jag mig dock allt som matchen fortled. Stämningen på arenan var dock häftig. Rätt fascinerande att så många tusentals människor kan tycka det är värt att betala ca 400 kr för att se en brännbollsmatch på långt håll under ca 3 timmar. Men men, jag antar att det är det som är den amerikanska kulturen i ett nötskal.

Nedan följer lite blandade bilder av de 3 veckorna som jag snart tillbringat i världens mäktigaste land.

Usain Bolt var på besök och då fick jag mina nyss inköpta skor signerade. Usain Bolt innehar idag världsrekordet på 100 meter!

Rio de Janeiro, 7 Apr

Följande inlägg kommer ta er tillbaka till den 3 April.


Vaknar av väckarklockan som är ställd på 08.15. Gör mig iordning, packar väskan för dagen för att sedan bege mig ner till frukostbuffén för ett stärkande morgonmål.
En bil står och väntar på mig utanför hotellet. Den ska ta mig till race village och för ett lite annorlunda uppdrag. Klockan 10.00 börjar den. Min guidade tur genom Volvoutställningen för vår alldeles egna kronprinsessa Victoria!

Det hela gick mycket bra och jag kan intyga att vår tronföljare är en väldigt trevlig, jordnära och lättsam kvinna. Detta gjorde det hela betydligt enklare för mig att, inför både kameror, livvakter och högt uppsatta inom Volvo, genomföra en guidad tur av detta slaget.
Denna för mig spektakulära händelse, var över på 25 minuter och var antagligen för kronprinsessan och många andra, enbart ett rutingöra. För mig kommer det definitivt vara ett roligt minne som kommer att finns kvar länge. Absolut en händelse att understryka från vårt race runt jorden.

Om man hoppar ytterliggare några dagar framåt i tiden, närmare bestämt tills igår, den 6 April, då jag hade min lediga dag! =) Den spenderade jag på följande sätt.

Vaknar kl 9.00, äter frukost på hotellet. Väldigt god frukostbuffé förövrigt. Har sedan teambuilding kl 12.00 i vanlig ordning. (Det var ju måndag). Sen var eftermiddagen avsatt till turistande av högsta nivå.

Jag och Henrik åkte upp till Jesusstatyn, eller Corcovado som den heter här i Brasilien. Väldigt lyckat! Utsikten är magnifik och själva statyn är ju helt otrolig bara i sig. Läs gärna på lite om intresset har väckts. http://sv.wikipedia.org/wiki/Corcovado

Denna utflykt följdes av ett restaurangbesök på en MYCKET trevlig bufféresturang. Konceptet var en buffé som innhöll alltifrån pastasallader, risblandningar, vanliga sallader, sushi, calamares, tortellini, räkvarianter och mycket mycket mer. Till detta gick servitörer runt bland borden och erbjöd mängder av olika sorters grillat. Helt fantastiskt gott! Man fick äta så mycket man ville eller ja, tills man vända på den lilla lappen man hade vid sidan av sin tallrik. På ena sidan var den nämligen röd, vilket betydde "Stopp, servera mig inget mer för jag är vrålmätt" eller grön som innebar "Servera mig meeeeer!!!"

Håller tummarna att ett liknande koncept kommer till Göteborg, då med förutsättningen att det är samma klass på maten givetvis.

Det krånglar med uppläggningen av bilder återigen. Kommer dock skapa ett album på Facebook ikväll med alla möjliga bilder från hela vistelsen i Rio. Så för er som har tillgång till Facebook så är det bara att gå in under mina album och titta.

Rio de Janeiro, 6 April

Äntligen kan jag lägga upp lite bilder. Här kommer ett urval av de första dagarna här i Brasilien! Ledsen att det har dröjt! 

Det är även ett videoklipp i slutet av inlägget. 

Imorgon kommer ett nytt textinlägg förövrigt.

 

Beachvolleyboll spelas mycket i Brasilien och så även av oss. Ovan är vårt goa gäng. Ett riktigt gott gäng faktiskt! Visst finns det talang i gruppen men vi spelar nog oftare än bra. 

Sol och bad mellan arbetspassen.

Scoutdag i Brasilien. Många scouter var det! 

Utsikten från vår balkong. Man kan inte klaga.

Race village i Rio. Utsikten från vår balkong.

Ericsson 3, som vann denna sträckan från Qingdao till Rio. Det ska även tilläggas att E3:an startade flertalet timmar efter överiga startfält. (Undantaget där var Telefonica Blue som pga grundstötning startade efter Ericsson 3). 

Ericsson 4 anländer Rio de Janerio som andra båt över mållinjen!

Nedan är det premiär för videoklipp på min blogg! Det är Ericsson 4 som anländer Rio de Janeiro. Jag hade nöjet att få vara ombord en åskådarbåt och välkomna seglarna till land. Man kände absolut av gåshuden. Man kan ju egentligen bara tänka sig hur seglarna kände efter 40 dygn på havet och få ett välkomnande som detta...

Rio de Janeiro, 6 April

Hej kära och trogna bloggläsare,

Jag lägger bara in detta inlägg för att hålla ert intresse vid liv. Jag har nämligen lite problem att lägga upp bilder på bloggen. Internetet är inte så kraftfullt på vårt hotell här nämligen. 

Jag kommer dock göra ett gott försök under dagen att lägga upp bilder och ett nytt inlägg ifrån jobbet där vi har stabilare uppkoppling. 

Hoppas ni har tålamod. 

Ps. det kommer även att läggas upp ett filmklipp denna gången också. ds

bästa hälsningar 

Rio de Janeiro, 30 Mars

Magont, frustration och delade känslor. Så får jag nog beskriva tiden sedan förra inlägget, som för övrigt publicerades alldeles för länge sedan. Tanken denna gång var att ge en liten återberättelse om paustiden i Sverige och hur de första dagarna i Brasilien har varit. Detta tänkte jag förmedla med både ord och bild. Dessvärre blir det enbart de förstnämnda då det av någon anledning inte går att ladda upp bilder på bloggen för tillfället. Mycket störande och jag beklagar detta. Kommer försöka lägga upp bilderna som planerat så fort som möjligt.

Hemmavistelsen efter Kina kom vältajmad då alla märkbart var trötta och slitna efter att ha varit ute på resande fot i minst 2,5 månad. Vissa tillochmed sedan 15 september då vi lämnade Sverige för att inleda racet i Alicante.

Under de fyra veckorna hemma i Göteborg, som mest har bestått i att slappna av, så har det blivit mycket tid med familj och vänner givetvis. Jag gick in för att totalt försöka koppla bort allt som har med Volvo ocean race att göra och bara lägga tankarna på sådant som man har varit utan de senaste tre månaderna såsom svensk mat, svensk tv osv. Vardagliga, och förvisso tråkiga, ting blir påtagligt det man saknar mest. Annars så har jag har jag hunnit med att renovera klart min lägenhet vilket kommer komma som en stor belöning sen när jag kommer hem i början av Juli efter 1 år boendes i en resväska.

Så, nu sitter man här i Rio de Janeiro. En stad så stor att man knappt inte vet vart den börjar eller slutar. Det bor ca 17 miljoner människor i Rio fick jag reda på häromdagen. Det är nästan två Sverige... Helt sjukt.

Landet Brasilien i sig är helt underbart! Jag har varit här i 5 dagar nu och är redan helt såld. Jag rekommenderar samtliga att besöka detta otroligt härliga land. Klimatet, människorna, atmosfären är tillsammans något som jag inte har upplevet tidigare. Fantastiskt!

Det finns dock två saker som är på den negativa sidan, eller i synnerhet en sak; Otryggheten. Det är kan vara extremt farligt att vistas utomhus efter mörkret har lagt sig. Kriminaliteten är väldigt hög och ett liv är inte mycket värt på gatan om en rånare får för sig att råna dig. Det är skrämmande.

Den andra saken är att det är rätt dyrt att leva här. Förutom alkohol och lokala ting så är det förhållandevis dyra priser. En öl kostar i en närbutik ca 4 kr och en Caipirinha ca 40 kr på krogen vilket inte är särskillt farligt. Däremot shopping av kläder, skor och dyl är inte alls att rekommendera då priserna är minst som hemma.

Imorgon tisdag har vi fått tillfälle att få segla med Ericssons PR-båtar några timmar på förmiddagen vilket ska bli oerhört kul. Mer om detta i nästa inlägg som förhoppningsvis kommer under tisdagen eller möjligen onsdagen.

Kort summering; Brasilien är grymt! Imorgon ska det seglas!

Göteborg, 3 Mars

Bloggen är som ni kanske redan har märkt blivit lagd i vila.

Vi är tillbaks på hemmaplan sedan 2 veckor för lite avkoppling från jobb. Har sedan vi landade i mitten på februari härligt nog fått känna av snö, vårsol och givetvis klassiskt Gbg-väder med småregn och grå himmel. Men fakta kvarstår, Göteborg är en underbar stad, och Sverige är ett underbart land! Dessa tankarna ska vi alla ha nu i dessa tråkiga, kyliga tider. Vi har det väldigt bra här hemma i norden. Vi måste hjälpa varandra att påminnas om det lite oftare. Uppskatta det vi har helt enkelt.

Jag kommer att vara hemma tom 15 Mars. Då åker vi vidare till varmare breddgrader igen, närmare bestämt till Rio de Janerio i Brasilien. Då kommer bloggen uppdateras betydligt oftare vill jag lova. 

Tills dess om inte något oväntat sker, på återhörande.

Maila mig gärna om ni har frågor eller funderingar. 

toernell.sebastian@gmail.com

/Sebastian

Qingdao, feber... 8 feb

Då har första sjukdagen kommit. Hade känningar redan igår kväll och fick det väldigt klart för mig i morse när jag vaknade. Dunkade huvudvärk, okänd nivå på feber, halsont och en näsa som inte vill sluta rinna. Fruktansvärt tråkigt.

Själva sjukdomen i sig är långt ifrån livshotande men det är själva tristessen att enbart ligga på hotellrummet och inte göra någonting. Tack gode gud för att det finns filmkanaler säger jag bara!

Ska ge mig iväg på dagens mission här snart i och för sig. En 5 min promenad till affären, köpa en flaska Sprite, för att sedan promenera hem igen. Har tagit 1,5 timme att planera det. Kommer bli tufft.

Inte så mycket mer roligt att berätta om nu i skrivandets stund. Vi har väldigt fula tapeter här på hotellrummet. Det sitter 4 st vattensprinklers och 3 brandvanare i taket över min säng. Vi har även ungefär 45 tv-kanaler. Dock enbart 12 på engelska.

Har inte så mycket bilder från gårdagen eller idag av förklarliga skäl. Jag skulle ju i och för sig kunna ta en del bilder på brandvanarna här på mitt rum men det tror jag inte intresserar så värst mycket. Jag kan givetvis maila bilder på dom, till de som önskar. Lätt ordnat!

Lägger in en liten blandning av bilder här så ni har något skoj att titta på. Höres.

Race village området. Stora ytor som ni ser. Mindre folk på vardagarna. På helgerna dock är det fullt myller.

En inte alltför ovanlig syn. Ett av många foton på oss tillsammans med gäster eller som i detta fallet, volontärer.

Telefonica Blue sjösätts efter att ha blivit lagad och omhändertagen efter den hårda seglingen från Singapore.

Trots kylan så får vi guida grupper utomhus. Inte alls lika trevligt som när det har varit 25-30 grader på de tidigare destinationerna.

Ingen ovanlig syn i Kina. Ser ut att ha rätt trevligt där de sitter.

Våra lokala kollegor. Fr v. Andy, Cindy, Joyce och Jerry!

Katrin har fruktstund sittandes i vårt underbara staff-room som råkar vara en 40 fots container. :)

Ledig dag i Qingdao! 5 feb

Ledig dag!
Så skönt. Sovmorgon, lugn och ro och bara slappa.

Så KAN det se ut när man är ledig. Det har det dock inte gjort för mig idag. Dagen har absolut varit lyckad men med inslag av det ena och det andra som verkligen har satt krydda i tillvaron.

I morse suddades sovmorgonen ut med ett födelsedagsfirande Karin, vår högsta chef på plats här nere. Egentligen ska jag ju tacka för detta för det gjorde ju verkligen att man fångade dagen istället för att ligga i sängen som man mycket väl hade kunnat göra annars.

Efter gratulationer och en tårtbit begav sig jag och Christian, som jag hade ledigt tillsammans med, iväg med Henrik, en av våra kockar, och Jerry, en av våra lokala förmågor ut för att göra Qingdao.
På agendan stod Tsingtao bryggeriet. Qingdaos stolthet, som är ett välkänt ölbryggeri. Tv-tornet, grym utsikt som ger tillfälle att ta grymma bilder av staden från hög höjd. Slutligen tänkte vi ta en shoppingtur till en prutvänlig marknad.

Tsingdao bryggeriet blev absolut ett lyckat besök. Att strosa igenom tog ungefär en timme och vi fick vid två tillfällen till vår glädje provsmaka ölen som smakar mycket bra.

Tv-tornet fick vi vid ankomst ställe in pga dimma. Ingen dålig dimma heller. Det kostade 50kr att åka upp i tornet och vi insåg att det var nog lika med att betala 50 kr för att stoppa huvudet i en mjölpåse så vi passade på det och begav oss vidare mot nya mål.

Nya mål i detta fallet var bargain-market, eller en prutvänlig marknad som man kan kalla det på svenska. Det fanns oerhörda mängder med skor, väskor och klockor. Högt och lågt, till höger och vänster. Helt sjukt faktiskt. Det fanns dock enbart det utbudet som jag nämnde. Några kläder hittade vi aldrig och tur var kanske det för av erfarenhet så vet jag att man ofta köper mycket bara för det är billigt. Att man får betala många hundralappar för övervikt i incheckningen tänker man sällan på när man står där i köptagen.

Nu har jag varit hemma på hotellrummet och bara varvat ner efter den händelserika dagen. Man hade hjärtat i halsgropen när man åkte med Jerry i bilen kan jag ju säga. Hans underbara kommentar när vi frågade hur han tyckte det gick med bilkörning i Kina var; ”I dont drive very often” säger ju en hel del. Jerry är en underbar kille men köra bil bör han överlåta till någon annan. Att vi inte krockade idag är för mig en glädjande gåta. Han var dock en utmärkt guide och visade oss runt så vi blev mer än nöjda.

Nu blir det att slå på en av filmkanalerna innan man somnar för dagen. Imorgon är det jobb igen.

Höres.

Längesen nu... Qingdao 3 feb

Det har gått 11 dagar sedan de förra inlägget. Inte helt ok, men det har sina inofficiella förklaringar.

Sedan sist så har vi hunnit besöka”fågelboet” i Beijing. OS-arenan som stod i centrum under sommarens stora sporthändlese. Grymt häftig byggnad med tanke på arkitekturen och området runt om den som var väldigt stora ytor liknande torg och med div tydliga minnen från olympiska spelen. Väldigt kul att ha varit där.

"Fågelboet"
"Akvariet" (Där vattengrenarna hölls.)

Sedan har vi rest till själva Volvo ocean race staden, Qingdao. 7 miljoner invånare och stor som jag vet inte vad. Jag har personligen aldrig hört talas som staden utöver att OS-seglingarna avgjordes här förra året. Vårt race village ligger faktiskt på exakt samma plats som OS gjorde i somras. Lite coolt.

Båtarna har anlänt. I alla fall de 4 av 8 som fullföljer detta leget. Seglingen från Singapore har varit minst sagt lugn och smärtfri för seglarna. De har kastats från härlig värme och lagom styrka i vindarna till minusgrader och stormar som även den erfarne seglaren skulle vika undan för. Vågor på 15m och vindar på 55 knop är inget man leker med. Följderna av detta är att flera av båtarna har lidit stora skador på ina båtar och har varit tvungna att söka skydd för temporära reparationer och i vissa fall har de avbrutit leget därifrån pga för att skadorna har varit för omfattande.

Telefonica Blue har anlänt som segrare av Leg 4.

Detta är givetvis tråkigt för racet och för seglarna själva men det ger samtidigt en rejäl understrukning på hur otroligt farligt och hårt detta racet faktiskt är. Det är ingen slump att meningen ”Life at the extrem” är något som används som slogan för hela eventet.

Mer uppdateringar om vilka båtar som har anlänt och vilka som har brutit kan ni få på www.volvooceanrace.org. Ni kan givetvis också maila mig om ni har frågor om racet, min resa, volvo eller vad ni nu undrar över. Synpunkter eller önskemål på framtida blogginlägg är självklart också de välkommet. toernell@hotmail.com

Vi har även börjat att jobba med våra lokala kollegor. Som vanligt är det fantastiskt att uppleva alla kulturkrockar som alltid kommer upp rätt fort när vi kommer till de olika länderna. Har redan lärt mig lite mandarin i form av att räkna till tio och några välbehövliga hälsningsfraser.

Jobbtiderna är väldigt omtyckta av oss alla då vi öppnar kl 10 och stänger kl 18. Fantastiskt skönt att kunna komma hem i tid varje kväll! Gott om tid för att gymma, varva ner och somna i god tid.

Ikväll har vi även haft vår traditionsenliga teambuilding. Det är då vi alla åtta svenskar samlas för att tillsammans göra något. Det kan vara tävlingar av olika slag, utvärderingar eller som idag, brädsspelskväll. Det fick bli ett 2 timmars Cluedo till följd av ”hur-väl-känner-du-din-arbetsplats-förhör”. Att vinnaren av den tävlingen hade 8/14 rätt är väl kanske lite oroande men då bör det tilläggas att frågorna kunde tex se ut som; ”Vilket däckmärke sitter på XC60n?”

Dagarna kommer rinna på bra känns det som nu. Vi har kommit in i rutinerna och de ca 12 dagarna som är kvar innan vi får åka hem kommer försvinna i ett nafs. Vet inte vad jag ska tycka om det egentligen. Väldigt delade känslor... Det jag dock känner är att det finns människor därhemma som jag verkligen ser framemot att träffa nu efter snart 2,5 månader. Ni vet själva vilka ni är. =)
Kram på er redan nu, och kram på er andra också förresten!